onsdag 29 oktober 2008

Storstadsdag med (k)hissfobi

Denna dag har jag ägnat åt att, i trevligt sällskap, trampa gata upp och gata ned i huvudstaden. Jag har inspekterat allt ifrån ljuvliga höstpinade stadsparker till urinstinkande pendeltågsstationshissar, som till exempel den i Karlberg där jag var glad att jag slapp ut med hälsan i behåll.

Jag vill rikta en uppmaning till de människor som fattar beslut om stationshissarnas innermått; TÄNK STÖRRE! Det är ta mig sjutton, ##"%*#, inte klokt att man alltid ska vara tvungen att stå klistrad mot hissväggen då man åker. Det är sällan som min bacillskräck slår till, men idag, hemkommen från urinhissarnas Stockholm, vill jag flå mig själv och koka skinnet fritt från all eventuell hisspåverkan.

Sådärja.

Nu vill jag kort beskriva vad bilderna visar. Den ena bilden visar mig och E på Karlavägen. E syns tyvärr inte men han poserar precis under bildens nederkant, så att ni vet.

Den andra bilden visar ett hotell i närheten av Humlegården där vi såg dagens enda kändis. Men hallå! Bara EN ENDA KÄNDIS under en hel dag i huvudstaden! Det är illa, måste jag faktiskt erkänna.

Här ________ skulle jag ha skrivit kändisens namn men det kan jag inte göra eftersom jag inte vet vilken kändis det var jag såg. Han (jag tror att det var en han eftersom ett myller av unga tjejer skrek och klöste sig fram då han visade sig) bar en röd mössa och gick upp mot Biblioteksgatan.

Jag agerade som en van paparazzi och lät kameran smattra ordentligt och se - jag fångade toppen av den röda mössan på väg ut från hotellet! Jag hade kunnat ränna efter rödmössan men jag kände att jag skulle vara för lätt att avslöja med barnvagn, trots att vagnen är diskret militärgrön i färgen. Istället satsade jag på att försöka genskjuta mössan i korsningen Kungsgatan-Biblioteksgatan men där gick han förlorad bland andra mössor i shoppingvimlet.

Bättre jaktlycka vid nästa storstadsbesök, önskar jag mig själv!








tisdag 28 oktober 2008

Regnbågsbarnet

Den traditionella innebörden av begreppet regnbågsbarn brukar väl vara något i stil med vad som står att läsa på Wictionary:

"[...]barn som inte lever i klassiska kärnfamiljer, utan med två mammor, två pappor eller fler än två föräldrar[...]" (http://sv.wiktionary.org/wiki/regnb%C3%A5gsbarn, 081027 kl.19.57)

Där fanns också en annan variant till förklaring och det var att ett regnbågsbarn är ett barn som vuxit upp under olyckliga omständigheter eller med frånvarande föräldrar.

Detta är ett historiskt ögonblick eftersom jag nu är i stånd att införa en tredje förklaringsmodell på begreppet regnbågsbarn. Förklaringen lyder:

Regnbågsbarn är benämningen på barn som, av egentligen ingen anledning alls, bajsar skogsgrönt, kräks morotsrött och skriker så att ansiktet färgas blålila. Det typiska regnbågsbarnet bär nybytta men i regnbågens alla färger redan nedsolkade kläder, är på lite dåligt humör på grund av sovvägran och har ett namn som börjar på E.

Anteckna gärna för framtida bruk.

söndag 26 oktober 2008

Jätte-TV

Söndagsutflykten gick till Barkarby handelsfält där vi gled in på nyöppnade MediaMarkt för att drömma om en ny TV. Det var inte på något sätt barnvagnsvänligt så jag rullade i princip bara fram och tillbaka i samma "korridor" gång på gång medan O armbågade sig fram till de mer intressanta objekten. Det som slog mig då jag monotont rullade fram och tillbaka var att vår typ av 32-tums widescreen TV av modell "Jättetjock" inte längre verkar finnas i lager.

Högintressanta objekt för O är istället TV-apparater som får en att känna sig som om man satt på första raden i biosalongen. TV:n ska, enligt O, ha tre viktiga egenskaper:

  1. Den ska vara stötande stor
  2. Den ska vara gräsligt tung
  3. Den ska vara otymplig

Alla dessa kriterier stämmer ju in på den TV vi har hemma idag! Vår TV är jättetung, jätteotymplig och riktigt stor. Dock kan storleken på vår TV bäst mätas på djupet istället för på bredden och det gillar inte O.

Nej nu är det dags för kvällens verklighets-TV: Ensam mamma söker. Jag bänkar mig framför 100-kiloskolossen och kopplar av.