Stilgurun

Nu är vårt nya tv-rum färdigtapetserat! O for runt som självaste spindelmannen med limroller i ena handen och vinyltapetsvåder i andra handen. Resultatet blev över förväntan. Låt vara för att han fick lov att skarva i nederkant på några våder då han mätte helfel så att vår gamla grågröna fondvägg grinigt tittade fram.

Då vi valde tapet så kände jag att jag klev över en tröskel, mönstermässigt. För några år sedan var jag helt inne på att så gott som hela huset skulle vara sparsmakat vitmålat invändigt. Idag tycker jag att det är en riktigt tråkig stil vi har skapat oss, nästan som väntrummet på tandläkarmottagningen.

Jag är alltså, med facit i hand, glad att jag klev över den där mönstertröskeln, trots att jag alltid nappar på trender precis när de är på väg bort. Den som läser detta inlägg kan vara säker på att avskalade vita väggar är nästa stora trend. Det är alltså helt rimligt att jag kallar mig stilguru eller något annat som indikerar min unika trendkänslighet. Jag är så trendsen så att jag i bakvänd ordning alltid ligger steget före.

Idag ska jag ut och promenera med lille E.
Jag ska ut och promenera med lille E.
Jag ska, ska, ska ut och promenera.

Om man upprepar en trollformel tillräckligt många gånger på rätt sätt så kan det hända att trolldomen slår in. Om jag slår mig till ro i bäddsoffan framför tv:n med en rykande kopp kaffe i handen, rabblandes min promenadformel, så kanske jag plötsligt vaknar upp längst ut på grusvägen uppe i svampskogen, flåsig och med rosiga kinder. Dock törs jag inte försöka eftersom jag ännu inte har någon fungerande formel för snabb och smärtfri tillbakafärd.

Vid närmare eftertanke så inser jag ju att också den rykande koppen kaffe ger hurtigt rosiga kinder, helt utan det där besvärande promenadinslaget. Hmm...

Giv mig styrka (choklad)

Inredningskatastrofen är total här hemma. Det ser ut precis så som det såg ut när vi var alldeles nyinflyttade och ännu inte hade hunnit packa upp alla (44?) flyttkartongerna. Jag rejsade igång på morgonkvisten och bytte gardiner uppe på övervåningen. Jodå, jag bytte gardiner mitt i krigszonen av gamla dvd-filmer som ingen någonsin kollar på, travar med tråkiga böcker som ingen vill läsa, ihopskrynklade små missfärgade virkade dukar som jag verkligen hoppas att ingen kommer att vilja använda och märkliga små dammiga skruvar som tittar fram under nästan varenda möbel som man flyttar på.

När O kommer hem ska han reptilsnabbt tapetsera färdigt och därför måste jag ha hunnit plocka ur och torka rent alla möbler som ska flyttas runt eftersom vi under kvällen får bärhjälp. Jag har så mycket att göra så att jag... bloggar.

Jag inser nu att min självbild under en tid varit lite skev. Jag brukar lite skämtsamt säga att jag är bäst under press och med det syftar jag på att jag oftast (enligt mig själv, då) presterar lite bättre och blir klar lite snabbare om tiden är knapp. Idag har jag supermånga sysslor att utföra under rekordkort tid, förutom att ta hand om lille E. Därför har jag alltså ägnat morgonen åt att

1. byta gardiner helt utan anledning
2. omsorgsfullt sopa bort frukostsmulorna från bordet
3. sminka mig extra noga, verkligen helt utan rimlig anledning
4. fluffa prydnadskuddarna i den obäddade sängen
5. vattna en blomma som jag vattnade igår

Prioriteringserror skulle man kunna kalla mitt nuvarande tillstånd. Det är allvarligt men jag misstänker att ett par chokladbollar skulle kunna neutralisera syrabalansen i hjärnan så istället för att rensa klart i det där eländiga skåpet på övervåningen så ska jag nog ta och brygga lite kaffe.

Petrol

Under helgen hade jag lite bloggångest för att jag inte hade bloggat på ett tag så därför bloggade jag ingenting då. Minsta motståndets lag. Idag överskuggar dock petrolångesten bloggångesten så nu kan jag blogga igen.

Vi ska tapetsera i vårt blivande tv-rum. O har vunnit slaget och det blir en ENORM platt-tv ovanpå en avlång mediamöbel, inköpt för kopiösa mängder pengar. Inför den stora tapetdagen har jag rensat våra katastrofbokhyllor på gamla teckningar och uppsatser med mera med mera. Det värsta är att jag inte kan skylla på O eftersom hans sentimentalhögar lyser med sin frånvaro. Det har hur som helst varit skönt att rensa och jag har arbetat efter devisen "ut med det gamla och in med det nya".

Apropå nytt så har jag har också fått petrol-dille och ränner runt i butiker för att leta reda på kuddar i den turkosblå nyans som återfinns i tapeten. Jag har funderat på att köpa petrolvaser, petrolljusstakar och petrolfransgardiner men räddat mig själv undan kassan i sista stund varje gång. Så fort jag kliver in i en butik så tänds en petrollampa i min panna och petrolscannern börjar att arbeta. Jag har drabbats av petrolångest.

För att allt ska bli perfekt krävs det att hela familjen bär petrolkläder eller åtminstone varsin petrolaccessoar när det är tv-dags. Så kan vi sitta lite lagom utspridda i divansoffan, utplacerade med matematisk precision för att inte störa petrolbalansen i rummet.