Bakveckling

Dagens begrepp: bakveckling.

Bakveckling, som är ett alldeles pinfärskt begrepp, uppstår då ett kvalificerat samtal bland pedagoger inte leder till framsteg eller utveckling i förväntad riktning. Utveckling kan ju beskriva ett skeende i både positiv och negativ riktning och kvalificerade samtal leder kanske inte alltid till en positiv utveckling.

Dock har ett par deltidsstudenter vid Stockholms universitet under den senaste veckan känt att vårt svenska språk har ett svart hål, rent begreppsmässigt. Dessa studenter har saknat ett begrepp som beskriver den kaosartade chockfas som hos en samtalsledare kan uppstå då utveckling abrupt tar en negativ riktning.

När en samtalsprocess, som gärna pågått regelbundet i åtminstone ett par månader, helt kantrar och samtalsledaren i vild panik antingen helt lämnar samtalsgruppen åt sitt öde eller frångår alla skrivna och oskrivna moraliska och etiska regler för att rädda sitt eget skinn - då kan man börja tala om bakveckling. Det är i dessa sammanhang som man också brukar tala om tappade ansikten, alternativt okvalificerade samtal.

Ta nu alltså fram anteckningsblocket och notera detta begrepp med tillhörande förklaring, för framtida bruk. Man kan aldrig så noga veta när man nästa gång vaknar upp som samtalsledare bland oförutsägbara och eventuellt lynniga pedagoger och bakvecklande processer inleds.

Huva.

Igår var hela familjen på strålande humör. O tjoade och körde hela registret med falsksång i falsett och var allmänt ljudlig och jag skrämde fram allsångsjaget ur mitt undermedvetna. Lille E spelade piano och utstötte underligt gurglande ljud både från munnen och byxan. Om vårt hem hade haft ett lokalt skyddsombud så hade vi med största sannolikhet fått en anmärkning med krav på omedelbara åtgärder.

Plötsligt stannade maken upp och tystnade. I ekot från den senaste falsktonen undrade han om vi tillhörde en högljudd familj.

Mhm.

Soffan nästa!

Jag läser just nu om olika typer av organisationer och deras uppbyggnad. Ordet organisation leder oftast mina tankar till olika typer av företag. Ikväll har jag dock försökt att titta på min familj ur ett organisationsperspektiv och kommit fram till att vi under eftermiddagen haft formen av en matrisorganisation där var och en sköter sitt och så gott som vattentäta skott råder.Var och en gör det den är bäst på och det innebar för vår familj att jag låg i soffan under en gosig filt, O spelade xbox-spel och E låg på golvet, sugandes på sin högra stortå. Inte jätteproduktivt men ändå rätt så trevligt.

Under kvällen rörde sig familjen allt mer mot den hierarkiska familjeuppbyggnaden då vår fem månader gamla son E styrde familjen med järnhand.

Familjestrukturen blev mekanisk då stelbenta regler styrde tillvaron; nåde den som börjar äta innan E fått i sig första tuggan! Jäklaranamma om någon försöker natta E innan han är färdigvrålad! F*n ta den som klär av eller på E!

Nu när familjens chef har somnat för natten har strukturen börjat återgå till matrisorganisationens. Xboxen surrar där nere och jag är på språng mot soffan för att pusta ut och drömma om spännande saker såsom oskrapade trisslotter och årets första semesterdag.

Ljuvligt.

Förbluffat

Glad i hågen och nöjd över mitt fina nyrenoverade tv-rum for jag igår iväg till IKEA för att köpa gardiner. Jag hittade ett par chokladbruna som hette "Ritva". Gott så.

Alla gardiner på IKEA är två och en halv meter långa så att de ska kunna passa i så många olika typer av fönster som möjligt. Mina gardiner behöver bara vara två meter långa så därför måste jag alltid lägga upp gardiner som inhandlats på IKEA.

Jag avskyr att lägga upp sådant som måste läggas upp. Det blir förbluffande ofta fel när jag ska lägga upp något. Ofta när jag lägger upp något så blir det förbluffande fel också.

För att bara dra en av alla otaliga historier som går ut på att jag gör fel när jag syr, så kan jag kort berätta om den gång då jag lade upp ett par jättefina byxor som jag i vild panik slängde mig över och köpte dyrt (det var sista paret av den modellen).

Den gången mätte jag extremt noga och upprepade hela mätproceduren ett par gånger innan jag till slut tordes sätta saxen i tyget för att klippa. Jag nålade supernoga och lät symaskinsmotorn spinna långsamt medan jag styrde runt om. Så skakade jag byxorna fria från trådstumpar och provade. Scheisse-Katastrof!

Ena byxbenet slutade mitt på vaden. Det andra byxbenet blev i och för sig riktigt snyggt och hade fått exakt rätt längd men det spelade ju ingen som helst roll eftersom jag ju utan tvivel tillhör arten tvåbent med ungefär lika långa ben. Byxorna kasserades efter att ha fått en omgång med kökssaxen i ren och okontrollerad ilska.

Idag har jag under hela två timmar kämpat hårt med att först mäta upp den del av mina nyinköpta IKEA-gardiner som skulle klippas av, klippt av och lagt upp. Hela tiden hade jag tumstocken tätt intill så att jag skulle kunna mäta riktigt noggrant. Noggrant mätt blev det och sömmarna blev ovanligt snygga och raka. Tråkigt nog så blev gardinerna ungefär 20 cm för korta eftersom jag i uppläggningsstunden helt glömde bort att jag tvättat gardinerna och att de följaktligen krympt minst fem procent (#"@/%#).

Mina gardiner är nu förbluffande fula.