Bakveckling, som är ett alldeles pinfärskt begrepp, uppstår då ett kvalificerat samtal bland pedagoger inte leder till framsteg eller utveckling i förväntad riktning. Utveckling kan ju beskriva ett skeende i både positiv och negativ riktning och kvalificerade samtal leder kanske inte alltid till en positiv utveckling.
Dock har ett par deltidsstudenter vid Stockholms universitet under den senaste veckan känt att vårt svenska språk har ett svart hål, rent begreppsmässigt. Dessa studenter har saknat ett begrepp som beskriver den kaosartade chockfas som hos en samtalsledare kan uppstå då utveckling abrupt tar en negativ riktning.
När en samtalsprocess, som gärna pågått regelbundet i åtminstone ett par månader, helt kantrar och samtalsledaren i vild panik antingen helt lämnar samtalsgruppen åt sitt öde eller frångår alla skrivna och oskrivna moraliska och etiska regler för att rädda sitt eget skinn - då kan man börja tala om bakveckling. Det är i dessa sammanhang som man också brukar tala om tappade ansikten, alternativt okvalificerade samtal.
Ta nu alltså fram anteckningsblocket och notera detta begrepp med tillhörande förklaring, för framtida bruk. Man kan aldrig så noga veta när man nästa gång vaknar upp som samtalsledare bland oförutsägbara och eventuellt lynniga pedagoger och bakvecklande processer inleds.
Huva.
Igår var hela familjen på strålande humör. O tjoade och körde hela registret med falsksång i falsett och var allmänt ljudlig och jag skrämde fram allsångsjaget ur mitt undermedvetna. Lille E spelade piano och utstötte underligt gurglande ljud både från munnen och byxan. Om vårt hem hade haft ett lokalt skyddsombud så hade vi med största sannolikhet fått en anmärkning med krav på omedelbara åtgärder.
Plötsligt stannade maken upp och tystnade. I ekot från den senaste falsktonen undrade han om vi tillhörde en högljudd familj.
Mhm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar