Giv mig styrka (choklad)

Inredningskatastrofen är total här hemma. Det ser ut precis så som det såg ut när vi var alldeles nyinflyttade och ännu inte hade hunnit packa upp alla (44?) flyttkartongerna. Jag rejsade igång på morgonkvisten och bytte gardiner uppe på övervåningen. Jodå, jag bytte gardiner mitt i krigszonen av gamla dvd-filmer som ingen någonsin kollar på, travar med tråkiga böcker som ingen vill läsa, ihopskrynklade små missfärgade virkade dukar som jag verkligen hoppas att ingen kommer att vilja använda och märkliga små dammiga skruvar som tittar fram under nästan varenda möbel som man flyttar på.

När O kommer hem ska han reptilsnabbt tapetsera färdigt och därför måste jag ha hunnit plocka ur och torka rent alla möbler som ska flyttas runt eftersom vi under kvällen får bärhjälp. Jag har så mycket att göra så att jag... bloggar.

Jag inser nu att min självbild under en tid varit lite skev. Jag brukar lite skämtsamt säga att jag är bäst under press och med det syftar jag på att jag oftast (enligt mig själv, då) presterar lite bättre och blir klar lite snabbare om tiden är knapp. Idag har jag supermånga sysslor att utföra under rekordkort tid, förutom att ta hand om lille E. Därför har jag alltså ägnat morgonen åt att

1. byta gardiner helt utan anledning
2. omsorgsfullt sopa bort frukostsmulorna från bordet
3. sminka mig extra noga, verkligen helt utan rimlig anledning
4. fluffa prydnadskuddarna i den obäddade sängen
5. vattna en blomma som jag vattnade igår

Prioriteringserror skulle man kunna kalla mitt nuvarande tillstånd. Det är allvarligt men jag misstänker att ett par chokladbollar skulle kunna neutralisera syrabalansen i hjärnan så istället för att rensa klart i det där eländiga skåpet på övervåningen så ska jag nog ta och brygga lite kaffe.