Stilgurun

Nu är vårt nya tv-rum färdigtapetserat! O for runt som självaste spindelmannen med limroller i ena handen och vinyltapetsvåder i andra handen. Resultatet blev över förväntan. Låt vara för att han fick lov att skarva i nederkant på några våder då han mätte helfel så att vår gamla grågröna fondvägg grinigt tittade fram.

Då vi valde tapet så kände jag att jag klev över en tröskel, mönstermässigt. För några år sedan var jag helt inne på att så gott som hela huset skulle vara sparsmakat vitmålat invändigt. Idag tycker jag att det är en riktigt tråkig stil vi har skapat oss, nästan som väntrummet på tandläkarmottagningen.

Jag är alltså, med facit i hand, glad att jag klev över den där mönstertröskeln, trots att jag alltid nappar på trender precis när de är på väg bort. Den som läser detta inlägg kan vara säker på att avskalade vita väggar är nästa stora trend. Det är alltså helt rimligt att jag kallar mig stilguru eller något annat som indikerar min unika trendkänslighet. Jag är så trendsen så att jag i bakvänd ordning alltid ligger steget före.

Idag ska jag ut och promenera med lille E.
Jag ska ut och promenera med lille E.
Jag ska, ska, ska ut och promenera.

Om man upprepar en trollformel tillräckligt många gånger på rätt sätt så kan det hända att trolldomen slår in. Om jag slår mig till ro i bäddsoffan framför tv:n med en rykande kopp kaffe i handen, rabblandes min promenadformel, så kanske jag plötsligt vaknar upp längst ut på grusvägen uppe i svampskogen, flåsig och med rosiga kinder. Dock törs jag inte försöka eftersom jag ännu inte har någon fungerande formel för snabb och smärtfri tillbakafärd.

Vid närmare eftertanke så inser jag ju att också den rykande koppen kaffe ger hurtigt rosiga kinder, helt utan det där besvärande promenadinslaget. Hmm...