Stilgurun

Nu är vårt nya tv-rum färdigtapetserat! O for runt som självaste spindelmannen med limroller i ena handen och vinyltapetsvåder i andra handen. Resultatet blev över förväntan. Låt vara för att han fick lov att skarva i nederkant på några våder då han mätte helfel så att vår gamla grågröna fondvägg grinigt tittade fram.

Då vi valde tapet så kände jag att jag klev över en tröskel, mönstermässigt. För några år sedan var jag helt inne på att så gott som hela huset skulle vara sparsmakat vitmålat invändigt. Idag tycker jag att det är en riktigt tråkig stil vi har skapat oss, nästan som väntrummet på tandläkarmottagningen.

Jag är alltså, med facit i hand, glad att jag klev över den där mönstertröskeln, trots att jag alltid nappar på trender precis när de är på väg bort. Den som läser detta inlägg kan vara säker på att avskalade vita väggar är nästa stora trend. Det är alltså helt rimligt att jag kallar mig stilguru eller något annat som indikerar min unika trendkänslighet. Jag är så trendsen så att jag i bakvänd ordning alltid ligger steget före.

Idag ska jag ut och promenera med lille E.
Jag ska ut och promenera med lille E.
Jag ska, ska, ska ut och promenera.

Om man upprepar en trollformel tillräckligt många gånger på rätt sätt så kan det hända att trolldomen slår in. Om jag slår mig till ro i bäddsoffan framför tv:n med en rykande kopp kaffe i handen, rabblandes min promenadformel, så kanske jag plötsligt vaknar upp längst ut på grusvägen uppe i svampskogen, flåsig och med rosiga kinder. Dock törs jag inte försöka eftersom jag ännu inte har någon fungerande formel för snabb och smärtfri tillbakafärd.

Vid närmare eftertanke så inser jag ju att också den rykande koppen kaffe ger hurtigt rosiga kinder, helt utan det där besvärande promenadinslaget. Hmm...

Giv mig styrka (choklad)

Inredningskatastrofen är total här hemma. Det ser ut precis så som det såg ut när vi var alldeles nyinflyttade och ännu inte hade hunnit packa upp alla (44?) flyttkartongerna. Jag rejsade igång på morgonkvisten och bytte gardiner uppe på övervåningen. Jodå, jag bytte gardiner mitt i krigszonen av gamla dvd-filmer som ingen någonsin kollar på, travar med tråkiga böcker som ingen vill läsa, ihopskrynklade små missfärgade virkade dukar som jag verkligen hoppas att ingen kommer att vilja använda och märkliga små dammiga skruvar som tittar fram under nästan varenda möbel som man flyttar på.

När O kommer hem ska han reptilsnabbt tapetsera färdigt och därför måste jag ha hunnit plocka ur och torka rent alla möbler som ska flyttas runt eftersom vi under kvällen får bärhjälp. Jag har så mycket att göra så att jag... bloggar.

Jag inser nu att min självbild under en tid varit lite skev. Jag brukar lite skämtsamt säga att jag är bäst under press och med det syftar jag på att jag oftast (enligt mig själv, då) presterar lite bättre och blir klar lite snabbare om tiden är knapp. Idag har jag supermånga sysslor att utföra under rekordkort tid, förutom att ta hand om lille E. Därför har jag alltså ägnat morgonen åt att

1. byta gardiner helt utan anledning
2. omsorgsfullt sopa bort frukostsmulorna från bordet
3. sminka mig extra noga, verkligen helt utan rimlig anledning
4. fluffa prydnadskuddarna i den obäddade sängen
5. vattna en blomma som jag vattnade igår

Prioriteringserror skulle man kunna kalla mitt nuvarande tillstånd. Det är allvarligt men jag misstänker att ett par chokladbollar skulle kunna neutralisera syrabalansen i hjärnan så istället för att rensa klart i det där eländiga skåpet på övervåningen så ska jag nog ta och brygga lite kaffe.

Petrol

Under helgen hade jag lite bloggångest för att jag inte hade bloggat på ett tag så därför bloggade jag ingenting då. Minsta motståndets lag. Idag överskuggar dock petrolångesten bloggångesten så nu kan jag blogga igen.

Vi ska tapetsera i vårt blivande tv-rum. O har vunnit slaget och det blir en ENORM platt-tv ovanpå en avlång mediamöbel, inköpt för kopiösa mängder pengar. Inför den stora tapetdagen har jag rensat våra katastrofbokhyllor på gamla teckningar och uppsatser med mera med mera. Det värsta är att jag inte kan skylla på O eftersom hans sentimentalhögar lyser med sin frånvaro. Det har hur som helst varit skönt att rensa och jag har arbetat efter devisen "ut med det gamla och in med det nya".

Apropå nytt så har jag har också fått petrol-dille och ränner runt i butiker för att leta reda på kuddar i den turkosblå nyans som återfinns i tapeten. Jag har funderat på att köpa petrolvaser, petrolljusstakar och petrolfransgardiner men räddat mig själv undan kassan i sista stund varje gång. Så fort jag kliver in i en butik så tänds en petrollampa i min panna och petrolscannern börjar att arbeta. Jag har drabbats av petrolångest.

För att allt ska bli perfekt krävs det att hela familjen bär petrolkläder eller åtminstone varsin petrolaccessoar när det är tv-dags. Så kan vi sitta lite lagom utspridda i divansoffan, utplacerade med matematisk precision för att inte störa petrolbalansen i rummet.

Storstadsdag med (k)hissfobi

Denna dag har jag ägnat åt att, i trevligt sällskap, trampa gata upp och gata ned i huvudstaden. Jag har inspekterat allt ifrån ljuvliga höstpinade stadsparker till urinstinkande pendeltågsstationshissar, som till exempel den i Karlberg där jag var glad att jag slapp ut med hälsan i behåll.

Jag vill rikta en uppmaning till de människor som fattar beslut om stationshissarnas innermått; TÄNK STÖRRE! Det är ta mig sjutton, ##"%*#, inte klokt att man alltid ska vara tvungen att stå klistrad mot hissväggen då man åker. Det är sällan som min bacillskräck slår till, men idag, hemkommen från urinhissarnas Stockholm, vill jag flå mig själv och koka skinnet fritt från all eventuell hisspåverkan.

Sådärja.

Nu vill jag kort beskriva vad bilderna visar. Den ena bilden visar mig och E på Karlavägen. E syns tyvärr inte men han poserar precis under bildens nederkant, så att ni vet.

Den andra bilden visar ett hotell i närheten av Humlegården där vi såg dagens enda kändis. Men hallå! Bara EN ENDA KÄNDIS under en hel dag i huvudstaden! Det är illa, måste jag faktiskt erkänna.

Här ________ skulle jag ha skrivit kändisens namn men det kan jag inte göra eftersom jag inte vet vilken kändis det var jag såg. Han (jag tror att det var en han eftersom ett myller av unga tjejer skrek och klöste sig fram då han visade sig) bar en röd mössa och gick upp mot Biblioteksgatan.

Jag agerade som en van paparazzi och lät kameran smattra ordentligt och se - jag fångade toppen av den röda mössan på väg ut från hotellet! Jag hade kunnat ränna efter rödmössan men jag kände att jag skulle vara för lätt att avslöja med barnvagn, trots att vagnen är diskret militärgrön i färgen. Istället satsade jag på att försöka genskjuta mössan i korsningen Kungsgatan-Biblioteksgatan men där gick han förlorad bland andra mössor i shoppingvimlet.

Bättre jaktlycka vid nästa storstadsbesök, önskar jag mig själv!

Regnbågsbarnet

Den traditionella innebörden av begreppet regnbågsbarn brukar väl vara något i stil med vad som står att läsa på Wictionary:

"[...]barn som inte lever i klassiska kärnfamiljer, utan med två mammor, två pappor eller fler än två föräldrar[...]" (http://sv.wiktionary.org/wiki/regnb%C3%A5gsbarn, 081027 kl.19.57)

Där fanns också en annan variant till förklaring och det var att ett regnbågsbarn är ett barn som vuxit upp under olyckliga omständigheter eller med frånvarande föräldrar.

Detta är ett historiskt ögonblick eftersom jag nu är i stånd att införa en tredje förklaringsmodell på begreppet regnbågsbarn. Förklaringen lyder:

Regnbågsbarn är benämningen på barn som, av egentligen ingen anledning alls, bajsar skogsgrönt, kräks morotsrött och skriker så att ansiktet färgas blålila. Det typiska regnbågsbarnet bär nybytta men i regnbågens alla färger redan nedsolkade kläder, är på lite dåligt humör på grund av sovvägran och har ett namn som börjar på E.

Anteckna gärna för framtida bruk.

Jätte-TV

Söndagsutflykten gick till Barkarby handelsfält där vi gled in på nyöppnade MediaMarkt för att drömma om en ny TV. Det var inte på något sätt barnvagnsvänligt så jag rullade i princip bara fram och tillbaka i samma "korridor" gång på gång medan O armbågade sig fram till de mer intressanta objekten. Det som slog mig då jag monotont rullade fram och tillbaka var att vår typ av 32-tums widescreen TV av modell "Jättetjock" inte längre verkar finnas i lager.

Högintressanta objekt för O är istället TV-apparater som får en att känna sig som om man satt på första raden i biosalongen. TV:n ska, enligt O, ha tre viktiga egenskaper:

1. Den ska vara stötande stor
2. Den ska vara gräsligt tung
3. Den ska vara otymplig

Alla dessa kriterier stämmer ju in på den TV vi har hemma idag! Vår TV är jättetung, jätteotymplig och riktigt stor. Dock kan storleken på vår TV bäst mätas på djupet istället för på bredden och det gillar inte O.

Nej nu är det dags för kvällens verklighets-TV: Ensam mamma söker. Jag bänkar mig framför 100-kiloskolossen och kopplar av.

Morotsmage tack!

Dagens rätt: morotsmos.

E slukade hela smakportionen med sådan energi att jag fick rädda Hemulen-skeden från att följa med ned i svalget av bara farten. Skönt! Jag började nämligen inbilla mig att min son tillhörde den petiga sorten eftersom all majsgröt numera hamnar på haklappen och potatisen kommer tillbaka ut på skeden med kväljningsmetoden. Matpetighet går inte att spåra i varken min eller makens genuppsättning så jag har i några svaga ögonblick funderat på från vilken planet min son egentligen härstammar.

E:s mormor satt idag med och ojade och hurrade glatt då E duktigt gapade och svalde den brandgula sörjan. Då mormor såg det lilla vidöppna gapet passade hon på att varna mig för morotens förstoppande effekt.

"Förstoppande effekt?" tänkte jag och var på väg att passera hela tvåkilospåsen med plast och allt och fylla frysen med morotsiskuber. "INGA ANDRA LIVSMEDEL SKA IN I DEN MUNNEN!"

Min son kan (tyvärr) ha ärvt min ibland något opålitliga mage. Han är inne i någon sorts bajsperiod och nu är det inte bara löst, det är grönt och löst. Det är verkligen tur för mig att grönt är min favoritfärg då jag nu ser färgen tämligen ofta. Lite förstoppning vore ju rena hälsokuren. Därför kör vi vidare med en ny morotsiskub imorgon.