Morotsmage tack!

Dagens rätt: morotsmos.

E slukade hela smakportionen med sådan energi att jag fick rädda Hemulen-skeden från att följa med ned i svalget av bara farten. Skönt! Jag började nämligen inbilla mig att min son tillhörde den petiga sorten eftersom all majsgröt numera hamnar på haklappen och potatisen kommer tillbaka ut på skeden med kväljningsmetoden. Matpetighet går inte att spåra i varken min eller makens genuppsättning så jag har i några svaga ögonblick funderat på från vilken planet min son egentligen härstammar.

E:s mormor satt idag med och ojade och hurrade glatt då E duktigt gapade och svalde den brandgula sörjan. Då mormor såg det lilla vidöppna gapet passade hon på att varna mig för morotens förstoppande effekt.

"Förstoppande effekt?" tänkte jag och var på väg att passera hela tvåkilospåsen med plast och allt och fylla frysen med morotsiskuber. "INGA ANDRA LIVSMEDEL SKA IN I DEN MUNNEN!"

Min son kan (tyvärr) ha ärvt min ibland något opålitliga mage. Han är inne i någon sorts bajsperiod och nu är det inte bara löst, det är grönt och löst. Det är verkligen tur för mig att grönt är min favoritfärg då jag nu ser färgen tämligen ofta. Lite förstoppning vore ju rena hälsokuren. Därför kör vi vidare med en ny morotsiskub imorgon.