Baby monitor

Idag har jag varit i skolan igen och min lilla gullunge E har rullat runt i vagnen som dragits av hans mormor. Nu kan vi också lägga till "åka tunnelbana" på listan över saker som E gjort för första gången i livet. Det gick faktiskt ganska bra trots att vi åkte i fredagens rusningstrafik. De allra flesta är så vänliga och ler rart då de tittar ner i vagnen så att man som mamma jäser ut och tar upp ett lite för stort utrymme i tågvagnen.

O ringde till mig under sin lunch. Han hade slagit på stort och köpt en baby monitor vars ena del man placerar i vagnen och vars andra del man bär med sig. Man kan hänga bärdelen i bältet lite tufft precis som en walkie-talkie. Det ser lite avspänt babylyckligt ut eftersom färgerna är vit och syrenlila. Man ställer in önskad ljudkänslighet och så kan man med gott samvete kolla på film eller något annat nyttigt medan bebisen sover sött i sin vagn. Då bebisen vaknar hörs det i monitorn och man kan enkelt trycka "paus" på sin dvd:s fjärrkontroll, trippa iväg till vagnen och bistå sin bebis med diverse nödvändigheter. Lätt som en plätt!

Under telefonsamtalet med O kunde jag för mitt inre se mig själv transformeras till en riktig lattemamma, en sån där som väljer den STORA här-kan-jag lugnt-och-fint-mysa-hela-dan-lattemuggen istället för den mellanstora jag-har-egentligen-inte-tid-muggen eller för all del den lilla den-här-borde-jag-ha-druckit-upp-för-länge-sen-muggen. Underbara tanke!

Det mest praktiska med denna förträffliga lilla vit-lila apparat är att räckvidden är hela två kilometer. Jodå, du läste rätt. Två kilometer är räckvidden, vilket ju innebär att jag kan rulla ut E längst ut i bygdens elljusspår och parkera vagnen vid en tall och sedan sitta hemma och titta på film med min stora kaffe latte.

Lite bökigt kanske det kan bli om den vit-lila walkie-talkiedelen indikerar att bebisen påkallar uppmärksamhet för då måste man ge sig ut två kilometer och det, mina vänner, är inte kattskit om man är en relativt nybliven mamma. Dessutom måste jag påpeka att det kan innebära svår stress för en mamma att höra sin bebis skrika i en walkie-talkie och då kanske inte mjölken rinner till så där väldigt effektivt. Alternativ två är att mjölken rinner till just på grund av att bebisen skriker och då hinner mjölken rinna till under ganska lång tid innan man hunnit ut till tallen längst bort i spåret (och den stora latten hinner förmodligen också kallna innan man hunnit tillbaka igen).

Därför så tycker jag att walkie-talkiedelen borde ha utrustats med en pausfunktion så att man kan välja så mycket skrik som man själv orkar med.

En stor fördel med att ha hela två kilometers räckvidd är också den dramatiskt mycket högre sannolikheten för en lycklig återförening om man av misstag råkar glömma vagnen på perrongen och själv åker iväg med t-banan. Då kan någon vänlig själ meddela att vagnen är i säkert förvar genom att prata in i monitorn.

Jag själv borde ha införskaffat mig en baby monitor redan långt innan jag fick barn eftersom jag då tenderade att gå vilse i skogen lite då och då. En gång när jag hade gått vilse och irrat runt i cirklar under cirka två timmar så hörde jag plötsligt O ropa mitt namn alldeles intill mig. Det visade sig då att jag just i det ögonblicket irrade runt precis bredvid motionsspåret där O promenerade runt och letade. Där hade en baby monitor med två kilometers räckvidd räckt gott och väl.

Varje hem borde ha minst en baby monitor.