Vem skulle inte bli deprimerad om denna glädjelösa och urgröpt glåmiga blick visade sig i badrumsspegeln, i hallspegeln och in fönsterrutan så fort man råkade titta dit?Hu, vilken hemsk tanke, tänker nog alla nu. Men det är denna spegelterror jag drabbats av idag. Jodå, så är det.
Jag har blivit sjuk. Det känner jag ända in i märgen. Det kittlar i huden och längs ryggraden men febertopparna har än så länge uteblivit (och febern också, men jag är SÄKER på att den kommer).
Hemskt är det att amma när nerverna sitter utanpå huden och småjäklas. Husarrest och karantän. Min älskade O, min livlina till omvärlden, är ute och handlar rikligt med saftsoppa, bröd och liiite godis. Det där sistnämnda är bara för att jag inte ska tappa hoppet helt. Nej, än har matlusten inte svikit min arma kropp. Inte förrän efter godiset.
Krya på mig!
1 kommentar:
Fy fasiken... Stackars dej!
Skicka en kommentar